Idag har jag haft lite av en tänkar dag, har funderat lite om en massa saker som hänt det senaste åren.
Det har varit jobbiga år med sjukdomar och sorg, men även av glädje och skratt.
Jag har ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer kunnas fyllas igen, det e saknaden efter min bror.
Jag kan fortfarande inte *riktigt* förstå att han e borta död och begraven (snart 2 år sen), det är precis som om han är mig nära ialf som om jag kan känna hans närvaro. Så många drömmar jag haft om han där han är levande och pratar med mig för fullt, sen vaknar man till verkligheten och han är ju faktiskt borta. Hans hjärta slutade att slå och obduktionen visade att han hade cancer i magen men att det va hjärtat som va dödsorsaken.
Jag glömmer aldrig den em då jag fick beskedet..jag bara skrek rätt ut, jag minns hur rädd jag blev jag menar det kändes som jag höll på att förlora förståndet helt så ont gjorde det. så ont att mista dig Lennart..jag tänker på vårat sista samtal vi hade den dagen och jag kämpar för att ännu minnas din röst och ditt skratt..jag vill ALDRIG glömma hur din röst lät, hur du skrattade. Det som får mig att bli frustrerad är att jag är så rädd för att dö men ändå så rädd för att leva. Jag vill leva livet fullt ut ta vara på varje dag varje ögonblick av mitt å mina barns liv..nu är jag bara på ytan å skrapar hela tiden, klarar inte att ta steget ut än.
Min bror stöttade mig mycket när jag blev sjuk i min ångest, han ringde varje dag och skickade mess flera ggr per dag, jag vet att vi pratade om att fira då min ångest försvann, vi skulle fira med sczhwarswaldstårta. Det hann vi inte ty döden hann före, det är ofta man ställer sig frågan varför det blev så här, men man måste finna djupt inom sig, den vetskap om att allt trots allt har en mening. Hur man nu kan finna en mening i att en bror ska ryckas ifrån en alltför tidigt, men jag vet att d finns en mening men jag vet ännu inte vilken..Jag lovar dig Lennart att när jag är fri min ångest (såpass att jag kan LEVA) då ska jag fira med dig på mitt sätt..Jag älskar dig Lennart och en vacker dag kommer vi att ses igen i himmlen bland änglarna ska vi åter mötas igen min älskade bror...din syster Anna
tisdag 24 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
usch så sorgligt. Jag gråter när jag läser vad du skrivit. Det måste vara någon mening med allt, det tror jag absolut! Ni kommer ses igen (om många långa år), och du kommer att fira "med " honom för din ångest kommer bli bättre (försvinner gör det nog aldrig helt tyvärr, precis som för mig). Kram på dig
SvaraRadera