fredagen den 20:e mars 2009

Ångest!!!!!!

Idag har jag ångest, känner mig konstig i huvudet och ostadig/orolig i kroppen. Jag vill inte må så här, blir arg på ångesten som försöker att styra mitt liv.
Men vad hjälper det att jag blir arg, huvudet styr ju kroppen. Hatar att känna oro, yrsel och frånvarande känslor.
Huvudet känns som ett stort vakumpaket, dunkar i örat av den jävla tinnitusen, ibland har jag lust att bara ta en nål å sticka hål på trummhinnan, förstöra örat å hörseln helt, bara jag slipper detta vakum.
Jag tror att jag har påverkats av ett samtal jag hade med en arbetskamrat igår kväll på jobbet. Hon frågade mig över ångesten å jag öppnade mig helt å bara öste på. Hon sa att du är väldigt öppen Anna och du är så medveten om din situation, visst e jag det men det hjälper ju inte när jag inte kan ta tag i den själv :(. Jag vill ju kunna bli bra, jag vill ut, handla ja ni vet sånt man gör i normala fall. Men jag är inte normal *suck* ibland önskar jag att jag bara försvann. Just nu när jag skriver är jag ledsen, men det ska väl inte göra nåt att man är låg mellan varven, man kan ju inte vara glad jämt.
Jag är ialf tacksam över att jag har min fina familj och många fina vänner som finns där för mig.
Att veta när man får en attack att det är ju bara ångest gör mig så arg då den tar över å påverkar mig. Jag menar man vet ju att det e psyket som spelar en ett spratt å ändå så...
Nåja vad har väl jag för rätt att klaga finns dom som har det värre...
Fast jag tycker att jag har rätt att klaga, för mina känslor och rädslor är kännbara å äkta. Dom känns alltså finns dom. Jag försöker att tänka att imorron känns det nog bättre och en sak som jag kan säga är att ångesten är sällan så stark att jag inte kan glida ur den. Det är dagar som denna då jag även får bakslag med tinnitusen som är xtra jobbiga.
Nåja färdig klagat nu väntar jag på att Martti å Mickis ska komma hem dom e å hyr film..
Förresten jag har gjort slingor på Mickis idag det blev naturligt å fint inte platina slingor utom lagoma slingor å hon va helnöjd.. ä det mina vänner känns skönt in i hjärteroten när hon ger en bamsekram å e nöjd..
Kram på er alla fina vänner...ni finns alla i mina tankar

4 kommentarer:

  1. Lilla gumman, jag vill att du ska veta att jag finns här för dig ALLTID och det kan ingen någonsin ändra på, jag älskar dig för den du är och inte för någon du kan vara eller bli.
    Var stolt över dig själv för du är unik anna och det finns ingen som dig.
    din eviga vän erica<3<3

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte man ska tänka på vad som är "normalt" och inte - liksom vad innebär "normal" i vårt samhälle egentligen? Bilden av kvinnan idag är ju ganska absurd; man ska vara smal, ha stora pattar, ha perfekt hy, fräckaste frillan och inga celluliter. Man ska ha en gedigen karriär, samtidigt som det ska produceras perfekta barn som inte kladdar ner sig och svenssonfamiljen ska bo i den flottaste kåken på gatan och åka på solsemester varje år - trots att lönen knappt räcker till att betala räkningarna. Frågan är hur många som stämmer in på den stereotypa mallen (typ 1%). Alla är vi olika, och i allra högsta grad normala. Kram!

    SvaraRadera
  3. Gumman! Du lovade att ringa strömsborg. Visst är det så vissa dagar att man inte orkar mer..
    Men det är du som ska styra livet även fast ångesten är med på stigen, så bestämmer du riktning!
    Jag finns för dig det vet du! Älskade vän.

    SvaraRadera
  4. Therese Pettersson22 mars 2009 18:14

    Har du ringt strömsborg!!!! Jag vet att det är ett jävligt svårt steg det också, men du kommer inte ångra dig och det VET du! Tänker på dig. Medsyster ångest.. Kram

    SvaraRadera