Jag är så arg så jääääävla arg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ikväll har jag fått vetskap om internet mobbing på min dotter å jag är så arg eller arg e ganska lindrigt, tokig e mer passande.
Jag har mailat bdb för att få upprättelse om dessa påhopp, jag menar är det inte nog att hon blir retad i skolan ska hon även bli det på internet.
Jag kan lova att om jag får tag på personen som gjort detta så vetfan om den inte blir upptryckt mot väggen, nu får det fan vara nog.
Varför ska barn vara så jävla låga mot varann å reta varann, VARFÖR.
Å vart fan e föräldrarna som tillåter sina barn att upprepade ggr mobba andra barn.
Det är fan inte lätt att vara förälder till ett mobbat barn, det skär å river i en som knivar.
Just nu känner jag sådant HAT mot dom som håller på.
De som mobbar verkar inte fatta att Mickis blir ledsen å gråter, att hon blir sårad. Lär känna Mickis och ni kommer upptäcka att hon är en fin och förstående tjej, ni som känner henne vet de.
Micaela får ofta höra elaka kommentarer om sin vikt, jag vet hur hon känner det och jag vet att det kommer följa med henne hela livet då jag sj va utsatt för det när jag gick på högstadiet av en kille som vad äldre. Det är sånt man bär med sig under livet, ååå Gode Gud om jag kunde få dom att sluta mobba henne, jag lovar jag gör vad som helst exakt vad som helst bara jag får ett slut på detta helvete.
Micaela mamma älskar dig och din bror mer än livet, ni är ljuset och stjärnorna på min himmel. Det är ni som gör mitt liv komplett, det är ni som får mig att vilja kämpa, ni mina barn är mitt allt på denna jord..Älskar er forever and ever...kram er mamma

Lennart min älskade bror!!!!!!!!!!

Idag har jag haft lite av en tänkar dag, har funderat lite om en massa saker som hänt det senaste åren.
Det har varit jobbiga år med sjukdomar och sorg, men även av glädje och skratt.
Jag har ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer kunnas fyllas igen, det e saknaden efter min bror.
Jag kan fortfarande inte *riktigt* förstå att han e borta död och begraven (snart 2 år sen), det är precis som om han är mig nära ialf som om jag kan känna hans närvaro. Så många drömmar jag haft om han där han är levande och pratar med mig för fullt, sen vaknar man till verkligheten och han är ju faktiskt borta. Hans hjärta slutade att slå och obduktionen visade att han hade cancer i magen men att det va hjärtat som va dödsorsaken.
Jag glömmer aldrig den em då jag fick beskedet..jag bara skrek rätt ut, jag minns hur rädd jag blev jag menar det kändes som jag höll på att förlora förståndet helt så ont gjorde det. så ont att mista dig Lennart..jag tänker på vårat sista samtal vi hade den dagen och jag kämpar för att ännu minnas din röst och ditt skratt..jag vill ALDRIG glömma hur din röst lät, hur du skrattade. Det som får mig att bli frustrerad är att jag är så rädd för att dö men ändå så rädd för att leva. Jag vill leva livet fullt ut ta vara på varje dag varje ögonblick av mitt å mina barns liv..nu är jag bara på ytan å skrapar hela tiden, klarar inte att ta steget ut än.
Min bror stöttade mig mycket när jag blev sjuk i min ångest, han ringde varje dag och skickade mess flera ggr per dag, jag vet att vi pratade om att fira då min ångest försvann, vi skulle fira med sczhwarswaldstårta. Det hann vi inte ty döden hann före, det är ofta man ställer sig frågan varför det blev så här, men man måste finna djupt inom sig, den vetskap om att allt trots allt har en mening. Hur man nu kan finna en mening i att en bror ska ryckas ifrån en alltför tidigt, men jag vet att d finns en mening men jag vet ännu inte vilken..Jag lovar dig Lennart att när jag är fri min ångest (såpass att jag kan LEVA) då ska jag fira med dig på mitt sätt..Jag älskar dig Lennart och en vacker dag kommer vi att ses igen i himmlen bland änglarna ska vi åter mötas igen min älskade bror...din syster Anna

Ångest!!!!!!

Idag har jag ångest, känner mig konstig i huvudet och ostadig/orolig i kroppen. Jag vill inte må så här, blir arg på ångesten som försöker att styra mitt liv.
Men vad hjälper det att jag blir arg, huvudet styr ju kroppen. Hatar att känna oro, yrsel och frånvarande känslor.
Huvudet känns som ett stort vakumpaket, dunkar i örat av den jävla tinnitusen, ibland har jag lust att bara ta en nål å sticka hål på trummhinnan, förstöra örat å hörseln helt, bara jag slipper detta vakum.
Jag tror att jag har påverkats av ett samtal jag hade med en arbetskamrat igår kväll på jobbet. Hon frågade mig över ångesten å jag öppnade mig helt å bara öste på. Hon sa att du är väldigt öppen Anna och du är så medveten om din situation, visst e jag det men det hjälper ju inte när jag inte kan ta tag i den själv :(. Jag vill ju kunna bli bra, jag vill ut, handla ja ni vet sånt man gör i normala fall. Men jag är inte normal *suck* ibland önskar jag att jag bara försvann. Just nu när jag skriver är jag ledsen, men det ska väl inte göra nåt att man är låg mellan varven, man kan ju inte vara glad jämt.
Jag är ialf tacksam över att jag har min fina familj och många fina vänner som finns där för mig.
Att veta när man får en attack att det är ju bara ångest gör mig så arg då den tar över å påverkar mig. Jag menar man vet ju att det e psyket som spelar en ett spratt å ändå så...
Nåja vad har väl jag för rätt att klaga finns dom som har det värre...
Fast jag tycker att jag har rätt att klaga, för mina känslor och rädslor är kännbara å äkta. Dom känns alltså finns dom. Jag försöker att tänka att imorron känns det nog bättre och en sak som jag kan säga är att ångesten är sällan så stark att jag inte kan glida ur den. Det är dagar som denna då jag även får bakslag med tinnitusen som är xtra jobbiga.
Nåja färdig klagat nu väntar jag på att Martti å Mickis ska komma hem dom e å hyr film..
Förresten jag har gjort slingor på Mickis idag det blev naturligt å fint inte platina slingor utom lagoma slingor å hon va helnöjd.. ä det mina vänner känns skönt in i hjärteroten när hon ger en bamsekram å e nöjd..
Kram på er alla fina vänner...ni finns alla i mina tankar

En underbar vän!!!!!

Måste få berätta för er om en underbar vän jag har, hon heter Erika och jag lärde känna henne när jag studerade till Uska. Hon är en toppen tjej, jag minns när jag såg henne första gången så tänkte jag att vad gör hon här, hon som ser ut som en *bimbo* kan väl inget om vård. Ack så fel jag hade och ni ser hur lätt d e att man dömer någon efter hur personen ser ut.
Erika är en fin vän, jag e glad att hon stampa in i mitt liv, jag vet att hon finns för mig till 100% så som hon vet att jag finns för henne. Jag behöver inte göra mig till inför henne utan kan vara mig sj.
Hon har flyttat till Skövde så vi kan inte ses så ofta men pratar nästan dagligen i telefon.
Jag känner att efter varje gång vi pratat i telefonen så mår jag bra, hon ger så mycket energi och kan alltid komma med råd. Hon kan också konsten att bara lyssna och vara, inte alla kan d. Så tack Erika för att du finns i mitt liv.

ERIKA!!!!!

Jag vet att du haft det jobbigt, jag vet att du fått gråta mycket.

Du kämpar så hårt trots att motgångarna varit så många, Du ger aldrig upp och det beundrar jag dig för ska du veta.

Inte alla kan se hur jobbigt du har, men jag vet och jag tänker ofta på dig ska du veta.

Dom som sårat dig har mist en sann vän en vän som finns i vått och torrt.

Men dom som mist dig kan leva med sina kval över en stor förlust för dom.

jag älskar dig gumman och tack än en gång för att du finns i mitt liv..Kram din eviga vän Anna.

Helgen!!!!!

Oj, vilken helg det har vart. Jag och min familj va å hälsade på Nettan å company, vi hade så mysigt och pratade på som tusan haha. Vi fikade gott å bara myste som sanna vänner gör. Vi kikade på lite kort och Tommy visade oss kort på hur deras hus sett ut innan renoverig oj oj oj säger jag bara, Tommy han kan snickra och han gör det riktigt bra. Dom har verkligen fint, å Nellie hon va kelsjuk som tusan haha attans vilka goa hundar det e.
Mickis å Beckan dom fann varann direkt dom drog som en avlöning.
Jag blev paff för ca 1 1/2 tim innan vi skulle åka så kom Angelika å Emma förbi på kaffe, det va kul att se Emma oj men guu så lång hon va huvedet längre än min Martti tom haha.

Jag har känt av ångest mer nu, vet inte vad de beror på men det blir liksom inga attacker utan mer en oro och en känsla av olustighet.
Man tycker det känns som man hamnar i en dimma ett *flumm* ja det e svårt att förklara, men så har det kännts.
Fast jag har en extra känsla av tinnitusen och man blir trött av att ständigt ha ett brus i huvudet, kanske därför jag flummar haha.
Hade besök av min bror idag, oväntat då vi glidit från varann, men det va kul han stanna på middag å vi pratade å hade trevligt, han e ensamstående nu å han berättade varför de gått ifrån varann osv . Förstår varför han dragit sig undan tidigare å det syns att han e gladare å piggare nu. Jag hoppas de går bra för han nu när han e skild.

Jag har tusen tankar som fladdrar i mitt huvud hela tiden. Jag tänker för mycket, jag vet att jag inte borde men de e svårt.
Nåja nu orkar jag inte skriva mer.
tänker på alla fina människor omkring mig tack för att ni finns.

Idag har d vart en toppendag, helt enkelt en perfekt dag. Jag har hälsat på min bästa vän genom åren Jeanette, vilken känsla att få ge henne en kram (fast ska va ärlig jag va livrädd att göra henne illa, man e ju lite försiktig för hennes rygg), jag kände mig stum de första secunderna å fick svälja gråten för att inte låta tårarna komma, men det hade vart glädjetårar så ingen fara egentligen.
Hon e så fin den tjejen inte bara till utseendet utan hela hon. Vi fikade åt wienerbröd å drack kaffe. Synd att tiden gick så fort känner att jag kunnat stanna hela dan haha.
Det va som om tiden stått stilla alla år inte alls att vi vart ifrån varann så länge, det e väl sann vänskap d.
ÅÅ vilka hundar hon hade herre min Gud jag va såld direkt så fina å så vänliga, riktiga kelgrisar.
Det syns på Nettan att detta tagit henne hårt med sin sjukdom, det syns i en människas ögon om man tar sig tid att titta så ser man. Hon fick resa sig för att stå flera ggr då vi satt vid bordet å fika tillsist fick vi gå in till soffan så hon fick lägga sig ner å jag pajsa ner skönt i en stor fluffig super fin skinnfåtölj (hade man lutat huvudet bakåt hade man väl lätt kunnat nickat till hehe)
Vi ska eventuellt träffas i helgen igen å det ska bli kul om än lite pirrigt inför Tommy å barnen e ju lite rädd att dom ska tycka jag e konstig om jag skulle få känning av en attack. Jag tänker ofta så om möten med människor att dom inte ska förstå mig. Tror Jeanette får förklara för dom att jag kan bli lite skakig, plockig med min mobil som ett exempel av att jag blir nervös. Då ska det nog gå bra.
Men tack Gode Gud för att jag fått tillbaka Nettan i mitt liv, en saknad pusselbit e på plats, ett tomrum har fyllts och glädjen e stor att återigen få känna att jag har en sann och fin vän som jag kan dela allt med. Tack Nettan för att du finns älskar dig min fina vän.