Utmaningen från Nettans blogg!!!

Regler: Det här är svårare än du tror!- Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!- Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!- Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.- Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!Lycka till!

01. Vad heter du? Anna
02. Ett ord på fyra bokstäver: Ande
03. Flicknamn: Amalia
04. Pojknamn: Andreas
05. Yrke: Apotekare
06. Färg: Aubergine


07. Klädesplagg: Angora tröja
08. Mat: Apelsin fromage
09. Sak i badrummet: Ajax rengöring
10. Plats/stad: Arboga
11.En orsak att vara sen: Ansvarslös
12. Något man skriker: Amen va fasen
13. Film: Anastasia

14. Något man dricker: Alkohol
15. Band: Antrax
16. Djur: Annakonda
17. Gatunamn: Allénsväg
18. Bil: Amerikanare
19. Sång: Anna boten
20. Aktivitet med mer än en deltagare : Alphabet

Samtalsterapi på telefon!!!

Mindes ett telesamtal med min syster för nån dag sedan. Hon e helt underbar den människan hon har vart så svårt sjuk att vi alla trodde att vi skulle mista henne...å ändå så finns hon där för oss alla hela tiden...önska jag hade hennes styrka...vi kom in på att prata om våran bror som avled för snart 2år sedan....det va jobbigt för hon börja gråta och snart satt vi båda i varsin ände å bara grät...vi skoja å sa att de va gråttele terapi *L*...Jag tänker ofta på min lilla goa mamma som fick uppleva att begrava sin äldste son...Hon e också stark men det syns att det har släckts ett ljus i hennes ögon. En låga e släckt å kan aldrig tändas igen...
Man ser att hon åldrats snabbt under den här tiden å det e väl inte så konstigt att det blir så...Jag menar man blir inte yngre av att bära en stor sorg...Det är så ofta vi tar varann för givet å tänker att jag hinner sen...Jag minns min brors sista samtal med mig...han sa: Jag ringer sen Anna ska sova en stund och kolla hockey så ringer jag sen...Tyvärr så blev det inget mer samtal han somna in å togs ifrån oss å vi ..Jag kan lova vi fattade inget det va som om tiden stanna upp som om man e med i en dålig B-film..men tyvärr så va det verkligheten å ingen film där man kan redigera ett lyckligt slut...Att förlora min bror va en stor förlust för mig då jag alltid sett han som en faders figur..min pappa dog när jag va 5 år ...(usch känns som man bara har död å elände i släkten...men så e det inte det finns mycket värme å roligheter också)..Jag vet att jag vart arg riktigt arg många ggr å skällt för att dom måste lämna mig kvar....Jag kommer alltid minnas min bror med mycket kärlek å värme för han va sån han satte spår hos människor med sin vänlighet...Jag e stolt över att han va min bror å det kan ingen ta av mig ingen...

Nu så e jag helt slut, så trött i kroppen att jag mått illa hela em. Alla spänningar har släppt och man blir helt urlakad så totalt matt.
Det gick bra i Falun idag, nervös som tusan imorse å jag som inte trodde att jag skulle bli d. Men så blev d va helt tom i huvudet när vi åkte kände mig *konstig*. Sen när jag kom in till läkaren så släppte det. Det va undersökning idag igen, inte för hörapparaten utan för sjukdomen jag har mániérs. Jag fick testa övningar (säkert skulle han utesluta att nåt va fel på hjärnan)..Jag hade lite ostadig balans men inte farligt så d va ju bra. Det e faktiskt skönt att veta vad man lider av..sen sa han nåt som nästan fick mig att skratta han sa - Anna, du får INTE stressa förstår du det inte stressa alls. Hmm hur förklarar man att den psykiska stressen e värst för nån som arbetar med öron liksom..men vet att jag måste minska stressen det e ju inte bra att vara stressad jämt. Nu ska jag slappa ett tag e helt tom på allt just nu..kram på er mina vänner

Nu kommer tankarna om att det kommer gå dåligt i Falun imorron, inbillar mig att jag ska komma dit och dom ska säga att Anna tyvärr vi har upptäckt en tumör bakom ditt öra, därför du har hörselnedsättning.
Ni ser så dumma tankar man har, vad som fick min tankeverksamhet att dra åt detta håll va att jag börja grubbla på att jag ska få komma så snabbt. Väntetiden på hörapparat kan vara upp till 2 år. Fick en tid en månad senare.
Ni ser inte ens det kan jag glädja mig åt utan tror nu det värsta. Detta är mina ologiska tankar om jag byter dom mot mina logiska så e ju dom logiska dom att jag är ung arbetsför å därför får jag snabbt komma. Ska försöka ha det i mina tankar så får vi se vad som ska göras imorron. Ha d bäst mina vänner å Therese, Linda och Nettan tack för era fina kommentarer i min blogg. Att ord kan pigga upp så bra. Kram på er

Hmm!!!

Idag var jag upp på arbetsförmedlingen ( ni som känner mig vet min skräck), men döm om min förvåning om det gick bra eller??? Han va hur trevlig som helst, hade inte räknat med det så man blev nog lite spak. Han sa att oroa dig inte Anna jag ska inte skicka dig till Kiruna, vi ska matcha ut jobb som passar dig. Alltså va detta sant eller???

Jag ska berätta nåt sjukt, inatt drömde jag en mardröm pga att jag va så nervös inför idag..Jag minns inte själva drömmen annat än att det va otäckt. I drömmen skulle jag kväva mitt skrik med att bita mig i armen. Vaknade till och tyckte att de gjorde då ont, men somna snabbt om..imorse när jag kom upp hade jag ett stort bitmärke på min underarm, jag hade inte drömt att jag bitit mig utan jag hade verkligen gjort det..jag har aldrig vart med om det tidigare nån av er som råkat ut för det??

Nåja det e väl alla hjärnspöken som gör sig påmind, men det sjuka e att jag va inte ett dugg nervös av att sitta där å prata det flöt på riktigt bra så varför ska man oroas så långt före å förpesta för både man, barn och även katterna...nåt jag får arbeta kognitivt med. Får ta fram det jag lärde mig under det året jag gick på strömsborg tills jag vågar ringa dit igen å boka tid.

Nu e det Falun som gäller på fredag så, å det e inte lika nervöst. Jag va där på balansundersökning i januari och den undersökningen tog nästan 3 tim å det gick bra.
Som jag sagt tidigare så har jag fått konstaterat tinnitus och maniérssjukdom, så det kommer bli hörapparat e nöjd med det..maniérs hade jag gärna klarat mig undan då den får kristallerna i örat att rubbas å man blir yr (karusellyrsel) och kräks å ett anfall kan bara pang slå till å sitta i från 5 min till flera timmar..ska testa några special flingor som driver ut vätska från innerörat å se om det hjälper..fast peppar peppar har jag inte haft ett anfall på snart 8 mån..återkommer om falun senare..

Påtal om svek så såg jag nån på arbetsförmedlingen idag som städar där som jag tyvärr inte ger 5 öre för då hon sårat min vän. Det värsta va att *apan* hälsa på mig som om inget hänt..e folk galna eller..jag vände mig bort och gav henne en blick som tala om att mig kommer du inte nära..tänker på min vän du vet vem du e, som har det så svårt med mycket å ska behöva ta skit från sina såkallade svärföräldrar, nej dax för en spark i rövven på många har lust att skriva en *harkel* fin ramsa här men anser att det inte passar sig för nån att läsa de ord jag skulle vilja skriva om dessa människor, att dom inte kan vakna upp å inse att det e barn med i bilden också, jag menar vad har tjejerna gjort för att förtjäna det här INGET, nej väx upp å inse att för att få respekt så måste man förtjäna den, det e inget man bara kan kräva..All respekt till min vän för din strävan kramis...

Nu mina vänner ska jag bara njuta av kvällen att jag faktiskt har klarat ett möte Jippi JIIIIIIIPPPIIIII
Carpe Diem

Hatar att vara sjuk!!!!

Fasen vad jag hatar att vara sjuk, e det inte den jävla ångesten som suger musten ur mig så e det förkylning. Pang så e man däckad liksom, kan knappt prata så hes e jag. Ett steg känns som 1000 steg. Men det lär väl gå över, å jag e ju sällan förkyld , faktiskt så hostar jag nästan aldrig nu sen jag slutade röka för snart 3 år sedan. Vad åren går fort bara susar iväg.

Skriver som en kratta ser jag men huvudet e liksom inte med riktigt.

E lite nervös inför möten jag ska ha i veckan, jag menar hur roligt e det att gå upp på arbetsförmedlingen där dom ser en som en *skurk* för att man inte fått jobba tillräckligt. Som om det e mitt fel att kommunen sparar.
Sen ska jag till Falun igen på fredag får se om det ska testas ut en hörapparat, ska bli skönt att få en sådan faktiskt. Det är fasen ett handikapp att inte kunna höra. Jag får be barnen skrika ibland för att jag ska höra (så illa e de) å hur kul e det?? Inte kul alls.
Nåja de ska bli kul att se hur det blir om man får en ny värld haha.
Usch vill inte ha möten de e jobbigt..ni kanske tycker att jag e fjantig men för mig e det så *stort* att komma iväg på sånt här...Jag klarar liksom inte ens av att gå på barnens klassamtal osv längre heller de e jobbigt. Saknar att kunna gå på avslutningar och skolfester å få se barnen uppträda..blir ju liksom inte desamma med videokamera..

Brukar få dåligt samvete över det och jag får för mig att barnen kommer hata mig när de blir äldre för att jag inte va med på alla sånna saker.
Jag fixar liksom inte att vara bland massa människor det blir för stressande och jag vill inte skämma ut varken mig sj eller barnen..(låter som en dålig ursäkt) men det e just så jag tänker...att tänk om jag blir yr får ett anfall vad pinsamt folk skulle fundera vad jag håller på med..har bestämt mig för att ringa Strömsborg igen känner att jag måste få hjälp ur detta helvete det funkar liksom inte att sitta i sitt hus dag efter dag.. jag vill bara ut komma ut å gå som då inann jag blev sjuk va ute jämt, cykla gick njöt av att vara ute..vill ha det tbx SKA ha det tbx..va som dagmammorna sa när barnen va små Anna du går jämt med barnen på din cykel att du orkar varje dag med samma slit..men det va inget slit va skönt att röra på sig...visst dagar det regna kanske inte va så kul man kom dyngsur till jobbet men visst det gjorde inget va ju skönt att vara ute...nåja jag kommer kanske få tbx mitt liv det hoppas jag ialf...ha det bra nu mina vänner nu orkar jag inte skriva mer..
Jeanette du vet att jag tänker på dig jag imponeras över dig ska du veta. Du e stark gumman du fixar det här. Jag vet att du har det svårt vännen jag vet att dina dagar e långa av smärta jag vet att du lider i din ensamhet vi e lika du å jag man visar inte utåt att ens inre e i uppror men tillsammans gumman så fixar vi det här ..en speciell kram till dig Nettan

Läslusten!!!!

Idag har det vart lite mer energi ialf, fått städat lite å tvättat. Mickis e hemma å sjuk hon ser ut i halsen som ett vilt raseri i peking..knölar å alldeles röd å svälld. Man hoppas på snabb återhämtning sj har jag frysit ikväll så la mig för att börja läsa en bok..och det blev ju som det brukar bli när jag ska läsa...läser tills den e utläst..jag älskar att läsa romaner lever mig in i romantiken och för mig e att läsa en bok som att se en bra film får alla bilder upploppat i huvudet..så nu har man ju huvudvärk ist då haha, nåja det va det värt ..skönt att få drömma sig bort ett tag..

Idag har jag haft lite känning av ångesten blev orolig och nervös..men då tänkte jag i huvudet att det e bara hjärnspöken å jag andades lugnt så blev d bättre efter ett tag...måste ringa strömsborg känner jag...Therese har rätt man ska ringa i tid...

Jag tänker på dig Nettan hur det gått för dig idag, jag håller tummarna för dig. en stor kramis till dig gumman. Du e tapper å kämpar så hårt trots så slit och värk..du e en förebild för många av oss att aldrig ge upp...kampen e vår tillsammans e vi starka..

Kram på er vänner nu orkar mitt hövve inte mer...

Ont i benet!!!

Glömde tala om för er att jag ramlade idag haha, vi va upp tidigt i morse för att åka till ishallen i Skogsbo. Henke skulle åka skridskor, vi kom dit å som tur va så va det ju bara vi å max 4 personer till där. Jag skulle kliva över bänken för att sätta mig ner och pang så låg jag som en jälla köttbulle på marken. Henrik skratta å säger - mamma, de såg ut som om du höll i dig för livet. Jag blåhöll mig i rinken men inte tusan hjälpte de, ramlade ändå å skrapa upp knä. Hade god lust att dra en ramsa av mindre värdiga ord kan jag lova. Men knep igen då det va andra människor där. Nåja ont gjorde det som tusan och det va bara att välja på att gråta eller skratta så jag valde att skratta bort det ist. Men ont gör d nu ialf.

Jag har pratat med Nettan i luren 1 och 1/2 tim, hon läggs in i Uppsala i morron å blir där en vecka. Hon e så nervös över d, stackarn jag tycker så synd om henne, jag menar som om inte värken å ångesten sliter i henne. Jag tycker inte hon ska behöva vara nervös inför det här. Jag ska hålla tummarna stenhårt för henne hela veckan. Stora kramen till dig Nettan.

Ad astra per aspera Nettan mot stjärnorna genom svårigheter (tror det va så eller tvärtom)

Usch jag borde diska å fixa här men har ingen ork alls för det, helt slut mentalt. Ångesten tar enormt på krafterna. Helt sjukt egentligen men när den släpper så kommer den enorma tröttheten..nåja det finns en Gud och han hjälper oss säkert genom detta.

Jag vill gärna tro att vi får inte mer än vi klarar av att bära..
Kram på er mina vänner.

Livets olika öden!!

Idag vaknar man till vitt, vitt och än mer vitt. Massa snö har vi fått under natten, skotta å se glad ut för att ens kunna köra ut med bilen. Jag va trött imorse, ville inte alls kliva ur sängen. Vi hade besök igår, ett besök jag varit så nervös över. Min barndomskamrat från Strängnäs kom på besök, vi har inte setts på ca. 15 år och igår va de då dax. Blev tårögd när hon kom och hon va lika rörd som jag kände mig. Så skönt de va att få krama om henne. Hon har haft det svårt min vän, misshandlad av sin man i 12 år, kan ni fatta 12 jävla år. Hon sa sj att man e så dum att man inte kan ta sig ur tidigare. Jag sa till henne att det viktiga e ju att hon lyckats med det nu och att hon ska se framåt. De saker hon berätta fick mig att rysa inombords, att han även gett sig på deras gemensamma son fick mig att, ja helt ärligt skulle fanskapet stå här framför mig fick jag väl sitta för mord. Så fegt att ge sig på barn, hennes son e lika gammal som min Henrik 10 år. Usch kan inte tänka på det mår så dåligt av det. Hur som helst så kommer dom upp till oss den 19 feb. å stannar hela helgen., såå roligt det ska bli. Hon frågade så mycket över Jeanette och Angelika, och jag berätta att söta Jeanette har det svårt hon med, med ständig värk och svår ångest. Man blir så lessen när man tänker på vilka öden vi fick, jag menar vi som lekte livet när vi var unga och sen blir det så här. Det gör ont i mig att veta att så många mår dåligt. Men jag ska be för oss alla om en bättre framtid. Man oroas över så mycket. Har haft ångest rejält den natt som va, uscha mig va ju ett tag sen jag hade en riktig attack så hann bli ganska skrämd av det. Även om jag vet att det inte e farligt så e de svårt att få hjärnan att förstå de, den krisar direkt och skriker VARNING..nåja får väl hoppas att det blir bra nån gång, jag vill ju trots allt bara ha tbx. mitt liv så som det va. Att kunna våga ut å gå när jag vill och kunna gå å shoppa. Får nog ringa Strömsborg igen tror jag så jag kommer igång igen, vill aldrig mer hamna där jag va för lite mer än 2 år sedan.. Nej, nu e de dax att åka till Norberg å uppvakta en stolt och gullig 7
- åring. Det är roligt att skriva, fast jag svänger nog om lite snabbt i meningarna har så mycket jag vill skriva om men det kommer mer vartefter...ha tålamod att jag e ny inom det här med blogg. Ha en toppen dag alla..Kram

Det va så här det började för ca 2 år tillbaka!!!!!!


Jag står i duschen, känner av den oro i kroppen som funnits där ett tag nu. Allt snurrar, känner yrseln sliter tag i mig. Jag blir så rädd, rusar till soffan och kastar mig ner i den. Oron varför finns den där hela tiden så stark så skärande i hela mig. Jag börjar gråta, blir rädd, riktigt rädd. Vad är fel, varför mår jag så här? varför faller allt? Varför snurrar allt, yrseln är outhärdlig, jag blir så rädd att jag börjar må illa. Det känns som om jag skulle stå här öga mot öga med en elak björn. Men där finns inget, absolut inget att bli rädd för. Ändå är jag skräckslagen.
Jag blir rädd av den oro som finns i mig, långt inom mig. Den är svår att beskriva, jag kan inte sitta still då det kryper i mig. Jag måste hela tiden upp och röra på mig för oron är så djupt inne i mig, jag hittar ingen väg ut för den.
Jag förstår inte vad som sker, blir rädd igen och bara gråter. Rädslan att vara själv är så stark att det måste finnas någon vid min sida hela tiden. Jag Anna 32 år är livrädd för vad vet jag inte ens själv. Hur kan en 2 barnsmamma som studerar och har vänner omkring sig en man som finns vid min sida, hur kan jag bara tappa fotfästet och förlora all kontroll över mina tankar.Jag tror att jag ska dö att nu Anna är din tid kommen. Men jag vill inte dö jag vill leva vara jag.Vad är det då som sker, vad är det som händer?
Ångest är vad som drabbat mig. Ångest kan man må så dåligt av ångest? ja det kan man, känslan att vilja dö tränger djupare in i mitt tänkande, men rädslan för döden hindrar mig från att ta det steget. Jag blir rädd för allt och då menar jag allt. Klarar inte av att gå på toaletten, duscha, laga mat ja allt det som vi alla tar för givet va en stor kamp för mig att återfå kontroll över. Man känner sig som en stroke patient som tappat all förmåga att klara av saker själv. Jag blir instängd i mig själv, hjärnan stänger av slutar att fungera. *jag fick veta att hjärnan gör det för att skydda.
Jag blir liggandes i soffan (svettig skinnsoffa med 28 grader varmt ute) . Jag vågar inte gå ur soffan eller ens resa mig för att sitta upp, allt bara snurrar i huvudet och yrseln är så otäck. Känslan att jag ska dö hänger över mig hela tiden, vågar knappt gå på toaletten, håller mig 12-13 timmar för att tvinga mig upp och gå på toa då det känns som jag ska sprängas. Gå ut till mitt kök det vågar jag inte heller å gode Gud så det smärtar när jag tänker tillbaka på det som en gång blev min undergång. Ibland funderar jag om det vore bättre för alla om jag dog. Men jag vet att den enda det skulle underlätta för är mig själv. Och egoist vill jag inte vara, vill inte göra det mot mina barn. Jag undrar så när detta helvete ska sluta. Känns som att det kommer ta en evighet innan jag blir så pass att jag kan ta steget ut ur min glasbubbla. Blir nedstämd när jag tänker på det. Vill bara finna en väg ut ur mitt eget helvete.

Jaha

Nu ska det börjas blogga...å herregud tänker ni nog, tänker så själv ska ni veta..men det ska bli roligt att testa..nåja vi får väl se vart det kommer att leda.

Känns som det kommer att bli roligt och ni får ha överinseende med att jag e nybörjare..Nej nu ska jag kika runt här å se om jag kan få nån ordning på d hela..ha de bra alla glada