Tänkvärda ord!!

Den Dag!!

Den dag ska komma då min kropp ligger vit på ett vitt
lakan på ett sjukhus & läkarna fastställer att mitt hjärta
inte fungerar längre.
Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en
soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas
ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit
honom ändlösa dagar av smärta.
Ge mitt blod till tonåringen vars kropp drogs fram ur bilvraket så
att han får leva och se sina barn leka.
Ge mina njurar till en människa vars liv vecka efter
vecka är beroende av en maskin.
Ta mina ben varje muskelfiber & nerv ur min kropp &
finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat
barn att gå , utforska varje skrymsle.

Ta mina celler om så behövs & odla dom så att en stum
pojke kan heja på sitt favoritlag & en döv flicka kan
höra regnet smattra.
Bränn det som blir kvar av mig & sprid askan för vinden
om ni måste begrava något så begrav mina misstag mina
svagheter & fördomar.
Ge mina synder t djävulen & min själ till GUD & om ni
händelsevis vill komma ihåg mig gör det genom ett
vänligt ord till någon som behöver det!!!!!

Ja så va det med det!!!!

Sitter å funderar på varför vissa människor anser sig ha rätten att frånta mig å min familj våra känslor.
Jag har varit med om nåt inte alltför trevligt, ett stort svek.
Dom det berör tycker att jag å min man borde förlåta på en gång, men hur tusan ska man kunna det. Och då när vi inte kunde förlåta så dras det upp om min avlidne bror att han skulle minsann ha slagit näven i bordet om han levat. Å detta pga att jag å hans sambo som också blivit utsatt inte kunde förlåta det som denna person gjort. Alltså jag vet inom mig att min bror aldrig skulle ta denna persons parti. Jag blir arg å besviken på att hon kunde dra upp det.
Ser det som en desperat människa sista utväg, hon vet innerst inne att det som denna person gjort är fel, äckligt och vidrigt. Hade jag orkat skulle jag göra en polisanmälan, men en sak är säker jag förlåter aldrig. Sen att ni är fega att dra er undan mig å min familj för ett *brott* vi inte ens skapat själva, anser jag bara vara fegt och det bevisar att ni är självupptagna och bara bryr er i erat eget.
Men som sagt från och med nu är kontakten bruten, säger som min vän Erica säger: man ska omge sig med människor som ger energi å inte tvärtom.
jag är glad att jag har mina nära vänner som orkat lyssna på mig, tackar Gud för att ni finns. Jag älskar er.. Kram på er mina fina vänner

Idag släppte jag en bomb!!!!

Usch vilken dag detta har vart, jag vill att den ska ta slut.
Jag önska att det som hänt aldrig hade hänt, men det har hänt..usch
Äcklad, arg och hatisk det är känslor jag bär inom mig nu.
Han den där har svikit förtroendet jag haft för honom.
Han har sårat både mig å min döda brors sambo, ja inte bara sårat utan kränkt också.
Jag kan inte tala om just nu vad som hänt, jag kan bara säga att det kommer inte att sluta väl det här. Det kommer att bli ett bråk inom vår släkt utan dess like.
Får ont i magen bara av att tänka på det.
Ber till Gud att det löser sig..
Kram på er mina fina vänner...

Att på avstånd titta på det som e fel..e att deltaga i det som e fel!!!!!

Vet inte hur jag ska börja, just nu är jag så ledsen en stor klump i bröstet. Micaela min älskade dotter, det brast för henne idag. Hon talade om hur jävligt det vart de senaste veckorna i skolan. Hon har tigit om det å sagt att allt vart bra. Men idag kom det, en tjej i klassen har lyckats vända alla tjejer utom en emot henne. Dom retar henne för vikten, kläder, håret ja allt, bara nämn det så retas hon för det med.
Micaela har vart i samtal med rektorn, ni ska veta att barn i den här åldern vill inte ha föräldrar inblandade därför hon dolt problemet. Om jag bara vetat att de sista veckorna inte heller vart bra OM..hursom så har hon pratat med rektorn å enligt rektorn så VET mobbingteamet i skolan om att Mickis e mobbad å vart de under alla år, men dom kan inget göra utan att M bekräftar det hela...Vafan säger jag bara, som vi som föräldrar kämpat för att få skolan att fatta. Så säger dom att dom vetat hela tiden..e det ändå inte de vuxnas ansvar att ta itu med det då????????????????????????? Just nu har jag så många blandade känslor ledsen, arg och hat ja just det rent HAT...Jag har lust att bara ta min familj å flytta långt från avesta långt från dalarna å slippa all den här skiten...Micaela du vet att jag älskar dig å finns för dig...jag ska bli stark för din skull...ber att Gud ska finnas vid din sida varje dag varje minut å varje sekund..

2 år sen nu!!!!!!!

Idag e det 2 år sen min älskade bror Lennart gick bort, 2 år och det känns som igår..
På nåt konstigt sätt så e han inte död för mig utan levande. Vi va till hans grav idag å satte rosor, det blev fint det va redan ditsatt många buketter. Nu är hans grav färglad av olika buketter av blommor.

Jag älskar dig för alltid Lennart R.I.P.

jag måste berätta nåt kul, den här veckan har jag vart in på 2 affärer. Hemköp i Avesta och ICA i Fors. Sen va jag på kasen å gick runt bland stånden å allt detta gick bra..SÅ stolt över mig själv..Jag har bestämt att ge mig sj beröm och älska mig sj för den jag e..märker att när jag gör d så blir livet mye lättare..Kram på er alla där ute..

Är så trött på livet!!!!!!

Har lust att ställa mig framför tåget just nu, känner att denna skiten tar över mitt liv.
Trycket i bröstet blir bara värre å värre, känns som jag inte får luft.
Oron kan jag hantera, även om den med är jobbig så känner jag att jag kan hantera den på ett annat vis.
Men ångesten paniken den kan jag inte styra, känner nu att jag inte orkar leva så här mer.
Eller vad då leva jag lever för fan inte e inlåst i min egen jävla hjärna.
Det är jobbigt att hela tiden gå runt och tycka att man inte kan andas ordentligt, att det är som ett skärp som stryper runt bröstet.
Vad jag hatar den här skiten ja riktigt hatar ångesten.
Fast är det så konstigt att man drabbats av detta skiten egentligen, jag menar hela mitt liv har vart en kamp, jag har alltid vart feg och haft dåligt självförtroende sett ner på mig själv och inte tyckt att jag är värd nåt.
En liten skit i hela stora universum det e vad jag ser om mig själv.
Tåget lockar det enda som hindrar just nu är rädslan och att jag inte tar mig ut.
Många kanske tycker att vadå ryck upp dig, men det e fan inte lätt att bara göra det.
Har ju liksom inget att rycka i, har jag fått den här skiten för att jag ska straffas för nåt elakt jag har gjort tidigare??? Om det är så, så tycker jag att jag straffats tillräckligt nu. Eller är man livstidsdömd???
Jag drömmer om att jag är ute, går på stan och shoppar men va fan det är bara drömmar.
Jag vill ju kunna gå å handla kika på kläder åt barnen se om det finns nya maträtter att inhandla.
Skiter i det här livet å hoppas att mitt nästa blir bättre...

Arg!!!!!

Satte mig vid datorn här i kväll efter ett trevligt besök av Erika och hennes pojkvän Leo, det va första gången jag träffade Leo och han va en riktigt trevlig och humoristisk kille. Saknar dom redan *L*.

Jag läser lite bloggar och läser Nettans blogg och tror fan att detta kan ju inte bara vara sant.
Vart fan e vårt samhälle på väg en sådan sjuk människa ska stressar sönder, en människa som redan är så svårt sjuk och lider av postraumatisk stress ska tydligen stressas ännu mer.
Man kan undra om de jävlarna på F-Kassan sitter å har tävlingar med varann om vem av de sjuka man kan tracka mest. Det får lov att bli ett slut på det här, Jag tycker att det borde skrivas brev till tidningen och få det upplyst om hur fan folk stressas sönder.
Flera läkare har konstaterat att Nettans rygg aldrig kommer bli bra, att om hon har otur så kommer hon få leva med denna smärta. Jag menar det e en ohygglig smärta hon har det syns på henne, jag tycker den skata som pratade med Nettan på F-kassan idag kan ju vara med Nettan några timmar så får hon se.
Undrar hur mycket dom idioterna lyfter i bonus för varje sjuk som skickas ut i arbetslivet för fort.
Och när ska människan få helas läka känna trygghet. Ja just det TRYGGHET ska vi verkligen få behöva efterfråga det i Sverige??????????... jag är så arg så lessen för vad dom gör mot min fina vän...Jeanette e ingen *latmask* om nu nån tror det tvärtom en arbetsmyra har hon alltid vart ...men nu tyvärr säger hennes kropp ifrån pga en op som misslykades..DET E FÖR FAN INTE ENS HENNES FEL ATT OPERATIONEN MISSLYCKADES...ändå e det hon som straffas...VARFÖR e det så???

Tänker på dig å din familj Nettan PUSS KRAM

Jag ger aldrig upp!!!!!!!!

Vinden susar, blodet rusar och hjärtat slår snabba, hårda slag
Känner blodsmaken i munnen, rädslan får mig att skaka
Vill bort från det onda, försöker att blunda
Kanske om jag säger högt att du är ett monster som inte finns
att du då försvinner och lämnar mig ifred
Du river i mig, långt inom mig river du stora sår
Jag vill att du lämnar mig ifred, försvinn ut ur mitt liv
Men vad spelar det för roll vad jag vill, du gör som du själv behagar iallafall
Måtte detta få ett slut, begär inte mycket bara att du går och aldrig till mig återvänder
Vill inte ha dig i mitt liv, du förgör mig mitt inre blir mörkt av dig
Ut ur mitt liv förgör ej mer
Jag ska finna min mening med livet för den borde finnas nånstans
Jag ska lyssna till fåglarnas sång nu när våren kommer och insupa hela härligheten och det kommer du inte kunna ta av mig
Du ska ut ur mitt liv, du får inte ta samma makt som du haft förut
Jag ska leva, njuta och det ska jag göra utan att känna att jag inte är värd det
För jag är också värd att få leva
Jag ska ta tillbaka mitt liv, min tro min existens
Jag vill leva, vill inte vara rädd för att jag ska dö
Just nu lever jag men ändå inte
Men nu Herr Ångest ska du gå ut ur mitt liv
Vi kan här och nu ta farväl av varann.....

Ångest!!!!!

Usch vad jag hatar att ha ångest, haft känningar nån dag nu och idag va den jobbig. Fick hjärtklappning och trodde jag skulle svimma, länge sen den va så stark.
Jag har märkt att när jag ska ha mens så blir min ångest mer påtaglig, vet att psykologläkaren sa att det kan vara så då det e hormonerna i kroppen som lirar runt.
just nu känns d ganska ok ångesten ligger på en svag 3 jämfört med tidigare en stark 8, man kan räkna på en skala mellan 0-10.
Sen tror jag att våren påverkar psyket visst man njuter av ljuset å värmen men det e ju en förändring iofs å det i sig kan vara jobbigt för en med ångest.
Fast jag måste berätta en glad sak, igår efter att jag vart upp på arbetsförmedlingen å lämnat in lite papper osv. så va jag å Martti in på kondis å fika baguette. Det va mysigt å det som e så kul är att jag gjorde det även fast jag mådde *konstigt* igår..
Jag längtar tills jag får hörapparat det e drygt att höra så här illa och nu när jag börjar bli förkyld e hövvet som ett vakumpaket igen, å ringer å bultar i örat jäääävla tinnitus säger jag bara..
Ha det bäst mina vänner just nu hittar jag inte på mer att skriva eller har för mye i hövvet som e svårt att få ner så det skrivs vettigt haha..kram på er

Min vän Nettan!!!!

Idag pratade jag med min fina vän Nettan, vi pratade 3 tim i telefon på fm. Ja jag vet det är lång tid men ändå inte hihi..Jag berördes över det vi talade om hon berättade över hur F-kassan behandlat och behandlar henne. Man blir fan ställd och undrar om det verkligen är Sverige vi bor och lever i.
Det är skrämmande att sjuka människor ska behandlas på detta vis. Sen att F-kassan sagt att hennes barn skulle vårda och lyfta sin mamma när hon hade kommit hem ny opererad. Jag menar det finns en barnkonvetion som förbjuder barnarbete, jag visste bara inte att detta tydligen inte gäller i Sverige här e det tydligen accepabelt att låta barn arbeta och dessutom med tunga lyft.. Ja vad säger man, man bli mållös. Det är skrämmande du svenska staten behandlar den lilla människan, hur betydelselös man är som person om man är sjuk..Man ska tydligen bara vara frisk å kunna jobba för att accepteras i detta land...det är så många orättvisor här nu och klyftan mellan fattig å rik blir betydligt större...
Sjuka människor får inte längre vara sjuka och försöka få chans att bli frisk utan att F-kassan ska slita i och jaga dom med sina urdumma frågor..
Jag pratade med min syster om detta Nettan och hon sa att Anna jag vet vilket helvete din vän går igenom, hon har själv vart där du är nu...min syster äter cortison och har gått upp en hel del i vikt pga det.. och min syster hade sagt till henne på F-kassan att det gör att arbetet blir tyngre pga det med...Svaret hon fick av F-kassan va: Men måste du äta cortison då..min syster svarade henne att ja jag måste äta cortison för att få leva och jag väljer att få leva...
Så nog e det skrämmande hur utvecklingen fått gått fram, man kan inte vara sjuk..
Det är så att man måste vara tillräckligt frisk för att vara sjuk för att kunna stå upp emot F-kassan...sjukt eller inte?? Lågt är det ialf jävligt lågt....
Tänker på er mina vänner kram

Jag är så arg så jääääävla arg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ikväll har jag fått vetskap om internet mobbing på min dotter å jag är så arg eller arg e ganska lindrigt, tokig e mer passande.
Jag har mailat bdb för att få upprättelse om dessa påhopp, jag menar är det inte nog att hon blir retad i skolan ska hon även bli det på internet.
Jag kan lova att om jag får tag på personen som gjort detta så vetfan om den inte blir upptryckt mot väggen, nu får det fan vara nog.
Varför ska barn vara så jävla låga mot varann å reta varann, VARFÖR.
Å vart fan e föräldrarna som tillåter sina barn att upprepade ggr mobba andra barn.
Det är fan inte lätt att vara förälder till ett mobbat barn, det skär å river i en som knivar.
Just nu känner jag sådant HAT mot dom som håller på.
De som mobbar verkar inte fatta att Mickis blir ledsen å gråter, att hon blir sårad. Lär känna Mickis och ni kommer upptäcka att hon är en fin och förstående tjej, ni som känner henne vet de.
Micaela får ofta höra elaka kommentarer om sin vikt, jag vet hur hon känner det och jag vet att det kommer följa med henne hela livet då jag sj va utsatt för det när jag gick på högstadiet av en kille som vad äldre. Det är sånt man bär med sig under livet, ååå Gode Gud om jag kunde få dom att sluta mobba henne, jag lovar jag gör vad som helst exakt vad som helst bara jag får ett slut på detta helvete.
Micaela mamma älskar dig och din bror mer än livet, ni är ljuset och stjärnorna på min himmel. Det är ni som gör mitt liv komplett, det är ni som får mig att vilja kämpa, ni mina barn är mitt allt på denna jord..Älskar er forever and ever...kram er mamma

Lennart min älskade bror!!!!!!!!!!

Idag har jag haft lite av en tänkar dag, har funderat lite om en massa saker som hänt det senaste åren.
Det har varit jobbiga år med sjukdomar och sorg, men även av glädje och skratt.
Jag har ett hål i mitt hjärta som aldrig kommer kunnas fyllas igen, det e saknaden efter min bror.
Jag kan fortfarande inte *riktigt* förstå att han e borta död och begraven (snart 2 år sen), det är precis som om han är mig nära ialf som om jag kan känna hans närvaro. Så många drömmar jag haft om han där han är levande och pratar med mig för fullt, sen vaknar man till verkligheten och han är ju faktiskt borta. Hans hjärta slutade att slå och obduktionen visade att han hade cancer i magen men att det va hjärtat som va dödsorsaken.
Jag glömmer aldrig den em då jag fick beskedet..jag bara skrek rätt ut, jag minns hur rädd jag blev jag menar det kändes som jag höll på att förlora förståndet helt så ont gjorde det. så ont att mista dig Lennart..jag tänker på vårat sista samtal vi hade den dagen och jag kämpar för att ännu minnas din röst och ditt skratt..jag vill ALDRIG glömma hur din röst lät, hur du skrattade. Det som får mig att bli frustrerad är att jag är så rädd för att dö men ändå så rädd för att leva. Jag vill leva livet fullt ut ta vara på varje dag varje ögonblick av mitt å mina barns liv..nu är jag bara på ytan å skrapar hela tiden, klarar inte att ta steget ut än.
Min bror stöttade mig mycket när jag blev sjuk i min ångest, han ringde varje dag och skickade mess flera ggr per dag, jag vet att vi pratade om att fira då min ångest försvann, vi skulle fira med sczhwarswaldstårta. Det hann vi inte ty döden hann före, det är ofta man ställer sig frågan varför det blev så här, men man måste finna djupt inom sig, den vetskap om att allt trots allt har en mening. Hur man nu kan finna en mening i att en bror ska ryckas ifrån en alltför tidigt, men jag vet att d finns en mening men jag vet ännu inte vilken..Jag lovar dig Lennart att när jag är fri min ångest (såpass att jag kan LEVA) då ska jag fira med dig på mitt sätt..Jag älskar dig Lennart och en vacker dag kommer vi att ses igen i himmlen bland änglarna ska vi åter mötas igen min älskade bror...din syster Anna

Ångest!!!!!!

Idag har jag ångest, känner mig konstig i huvudet och ostadig/orolig i kroppen. Jag vill inte må så här, blir arg på ångesten som försöker att styra mitt liv.
Men vad hjälper det att jag blir arg, huvudet styr ju kroppen. Hatar att känna oro, yrsel och frånvarande känslor.
Huvudet känns som ett stort vakumpaket, dunkar i örat av den jävla tinnitusen, ibland har jag lust att bara ta en nål å sticka hål på trummhinnan, förstöra örat å hörseln helt, bara jag slipper detta vakum.
Jag tror att jag har påverkats av ett samtal jag hade med en arbetskamrat igår kväll på jobbet. Hon frågade mig över ångesten å jag öppnade mig helt å bara öste på. Hon sa att du är väldigt öppen Anna och du är så medveten om din situation, visst e jag det men det hjälper ju inte när jag inte kan ta tag i den själv :(. Jag vill ju kunna bli bra, jag vill ut, handla ja ni vet sånt man gör i normala fall. Men jag är inte normal *suck* ibland önskar jag att jag bara försvann. Just nu när jag skriver är jag ledsen, men det ska väl inte göra nåt att man är låg mellan varven, man kan ju inte vara glad jämt.
Jag är ialf tacksam över att jag har min fina familj och många fina vänner som finns där för mig.
Att veta när man får en attack att det är ju bara ångest gör mig så arg då den tar över å påverkar mig. Jag menar man vet ju att det e psyket som spelar en ett spratt å ändå så...
Nåja vad har väl jag för rätt att klaga finns dom som har det värre...
Fast jag tycker att jag har rätt att klaga, för mina känslor och rädslor är kännbara å äkta. Dom känns alltså finns dom. Jag försöker att tänka att imorron känns det nog bättre och en sak som jag kan säga är att ångesten är sällan så stark att jag inte kan glida ur den. Det är dagar som denna då jag även får bakslag med tinnitusen som är xtra jobbiga.
Nåja färdig klagat nu väntar jag på att Martti å Mickis ska komma hem dom e å hyr film..
Förresten jag har gjort slingor på Mickis idag det blev naturligt å fint inte platina slingor utom lagoma slingor å hon va helnöjd.. ä det mina vänner känns skönt in i hjärteroten när hon ger en bamsekram å e nöjd..
Kram på er alla fina vänner...ni finns alla i mina tankar

En underbar vän!!!!!

Måste få berätta för er om en underbar vän jag har, hon heter Erika och jag lärde känna henne när jag studerade till Uska. Hon är en toppen tjej, jag minns när jag såg henne första gången så tänkte jag att vad gör hon här, hon som ser ut som en *bimbo* kan väl inget om vård. Ack så fel jag hade och ni ser hur lätt d e att man dömer någon efter hur personen ser ut.
Erika är en fin vän, jag e glad att hon stampa in i mitt liv, jag vet att hon finns för mig till 100% så som hon vet att jag finns för henne. Jag behöver inte göra mig till inför henne utan kan vara mig sj.
Hon har flyttat till Skövde så vi kan inte ses så ofta men pratar nästan dagligen i telefon.
Jag känner att efter varje gång vi pratat i telefonen så mår jag bra, hon ger så mycket energi och kan alltid komma med råd. Hon kan också konsten att bara lyssna och vara, inte alla kan d. Så tack Erika för att du finns i mitt liv.

ERIKA!!!!!

Jag vet att du haft det jobbigt, jag vet att du fått gråta mycket.

Du kämpar så hårt trots att motgångarna varit så många, Du ger aldrig upp och det beundrar jag dig för ska du veta.

Inte alla kan se hur jobbigt du har, men jag vet och jag tänker ofta på dig ska du veta.

Dom som sårat dig har mist en sann vän en vän som finns i vått och torrt.

Men dom som mist dig kan leva med sina kval över en stor förlust för dom.

jag älskar dig gumman och tack än en gång för att du finns i mitt liv..Kram din eviga vän Anna.

Helgen!!!!!

Oj, vilken helg det har vart. Jag och min familj va å hälsade på Nettan å company, vi hade så mysigt och pratade på som tusan haha. Vi fikade gott å bara myste som sanna vänner gör. Vi kikade på lite kort och Tommy visade oss kort på hur deras hus sett ut innan renoverig oj oj oj säger jag bara, Tommy han kan snickra och han gör det riktigt bra. Dom har verkligen fint, å Nellie hon va kelsjuk som tusan haha attans vilka goa hundar det e.
Mickis å Beckan dom fann varann direkt dom drog som en avlöning.
Jag blev paff för ca 1 1/2 tim innan vi skulle åka så kom Angelika å Emma förbi på kaffe, det va kul att se Emma oj men guu så lång hon va huvedet längre än min Martti tom haha.

Jag har känt av ångest mer nu, vet inte vad de beror på men det blir liksom inga attacker utan mer en oro och en känsla av olustighet.
Man tycker det känns som man hamnar i en dimma ett *flumm* ja det e svårt att förklara, men så har det kännts.
Fast jag har en extra känsla av tinnitusen och man blir trött av att ständigt ha ett brus i huvudet, kanske därför jag flummar haha.
Hade besök av min bror idag, oväntat då vi glidit från varann, men det va kul han stanna på middag å vi pratade å hade trevligt, han e ensamstående nu å han berättade varför de gått ifrån varann osv . Förstår varför han dragit sig undan tidigare å det syns att han e gladare å piggare nu. Jag hoppas de går bra för han nu när han e skild.

Jag har tusen tankar som fladdrar i mitt huvud hela tiden. Jag tänker för mycket, jag vet att jag inte borde men de e svårt.
Nåja nu orkar jag inte skriva mer.
tänker på alla fina människor omkring mig tack för att ni finns.

Idag har d vart en toppendag, helt enkelt en perfekt dag. Jag har hälsat på min bästa vän genom åren Jeanette, vilken känsla att få ge henne en kram (fast ska va ärlig jag va livrädd att göra henne illa, man e ju lite försiktig för hennes rygg), jag kände mig stum de första secunderna å fick svälja gråten för att inte låta tårarna komma, men det hade vart glädjetårar så ingen fara egentligen.
Hon e så fin den tjejen inte bara till utseendet utan hela hon. Vi fikade åt wienerbröd å drack kaffe. Synd att tiden gick så fort känner att jag kunnat stanna hela dan haha.
Det va som om tiden stått stilla alla år inte alls att vi vart ifrån varann så länge, det e väl sann vänskap d.
ÅÅ vilka hundar hon hade herre min Gud jag va såld direkt så fina å så vänliga, riktiga kelgrisar.
Det syns på Nettan att detta tagit henne hårt med sin sjukdom, det syns i en människas ögon om man tar sig tid att titta så ser man. Hon fick resa sig för att stå flera ggr då vi satt vid bordet å fika tillsist fick vi gå in till soffan så hon fick lägga sig ner å jag pajsa ner skönt i en stor fluffig super fin skinnfåtölj (hade man lutat huvudet bakåt hade man väl lätt kunnat nickat till hehe)
Vi ska eventuellt träffas i helgen igen å det ska bli kul om än lite pirrigt inför Tommy å barnen e ju lite rädd att dom ska tycka jag e konstig om jag skulle få känning av en attack. Jag tänker ofta så om möten med människor att dom inte ska förstå mig. Tror Jeanette får förklara för dom att jag kan bli lite skakig, plockig med min mobil som ett exempel av att jag blir nervös. Då ska det nog gå bra.
Men tack Gode Gud för att jag fått tillbaka Nettan i mitt liv, en saknad pusselbit e på plats, ett tomrum har fyllts och glädjen e stor att återigen få känna att jag har en sann och fin vän som jag kan dela allt med. Tack Nettan för att du finns älskar dig min fina vän.

Utmaningen från Nettans blogg!!!

Regler: Det här är svårare än du tror!- Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!- Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!- Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.- Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!Lycka till!

01. Vad heter du? Anna
02. Ett ord på fyra bokstäver: Ande
03. Flicknamn: Amalia
04. Pojknamn: Andreas
05. Yrke: Apotekare
06. Färg: Aubergine


07. Klädesplagg: Angora tröja
08. Mat: Apelsin fromage
09. Sak i badrummet: Ajax rengöring
10. Plats/stad: Arboga
11.En orsak att vara sen: Ansvarslös
12. Något man skriker: Amen va fasen
13. Film: Anastasia

14. Något man dricker: Alkohol
15. Band: Antrax
16. Djur: Annakonda
17. Gatunamn: Allénsväg
18. Bil: Amerikanare
19. Sång: Anna boten
20. Aktivitet med mer än en deltagare : Alphabet

Samtalsterapi på telefon!!!

Mindes ett telesamtal med min syster för nån dag sedan. Hon e helt underbar den människan hon har vart så svårt sjuk att vi alla trodde att vi skulle mista henne...å ändå så finns hon där för oss alla hela tiden...önska jag hade hennes styrka...vi kom in på att prata om våran bror som avled för snart 2år sedan....det va jobbigt för hon börja gråta och snart satt vi båda i varsin ände å bara grät...vi skoja å sa att de va gråttele terapi *L*...Jag tänker ofta på min lilla goa mamma som fick uppleva att begrava sin äldste son...Hon e också stark men det syns att det har släckts ett ljus i hennes ögon. En låga e släckt å kan aldrig tändas igen...
Man ser att hon åldrats snabbt under den här tiden å det e väl inte så konstigt att det blir så...Jag menar man blir inte yngre av att bära en stor sorg...Det är så ofta vi tar varann för givet å tänker att jag hinner sen...Jag minns min brors sista samtal med mig...han sa: Jag ringer sen Anna ska sova en stund och kolla hockey så ringer jag sen...Tyvärr så blev det inget mer samtal han somna in å togs ifrån oss å vi ..Jag kan lova vi fattade inget det va som om tiden stanna upp som om man e med i en dålig B-film..men tyvärr så va det verkligheten å ingen film där man kan redigera ett lyckligt slut...Att förlora min bror va en stor förlust för mig då jag alltid sett han som en faders figur..min pappa dog när jag va 5 år ...(usch känns som man bara har död å elände i släkten...men så e det inte det finns mycket värme å roligheter också)..Jag vet att jag vart arg riktigt arg många ggr å skällt för att dom måste lämna mig kvar....Jag kommer alltid minnas min bror med mycket kärlek å värme för han va sån han satte spår hos människor med sin vänlighet...Jag e stolt över att han va min bror å det kan ingen ta av mig ingen...

Nu så e jag helt slut, så trött i kroppen att jag mått illa hela em. Alla spänningar har släppt och man blir helt urlakad så totalt matt.
Det gick bra i Falun idag, nervös som tusan imorse å jag som inte trodde att jag skulle bli d. Men så blev d va helt tom i huvudet när vi åkte kände mig *konstig*. Sen när jag kom in till läkaren så släppte det. Det va undersökning idag igen, inte för hörapparaten utan för sjukdomen jag har mániérs. Jag fick testa övningar (säkert skulle han utesluta att nåt va fel på hjärnan)..Jag hade lite ostadig balans men inte farligt så d va ju bra. Det e faktiskt skönt att veta vad man lider av..sen sa han nåt som nästan fick mig att skratta han sa - Anna, du får INTE stressa förstår du det inte stressa alls. Hmm hur förklarar man att den psykiska stressen e värst för nån som arbetar med öron liksom..men vet att jag måste minska stressen det e ju inte bra att vara stressad jämt. Nu ska jag slappa ett tag e helt tom på allt just nu..kram på er mina vänner

Nu kommer tankarna om att det kommer gå dåligt i Falun imorron, inbillar mig att jag ska komma dit och dom ska säga att Anna tyvärr vi har upptäckt en tumör bakom ditt öra, därför du har hörselnedsättning.
Ni ser så dumma tankar man har, vad som fick min tankeverksamhet att dra åt detta håll va att jag börja grubbla på att jag ska få komma så snabbt. Väntetiden på hörapparat kan vara upp till 2 år. Fick en tid en månad senare.
Ni ser inte ens det kan jag glädja mig åt utan tror nu det värsta. Detta är mina ologiska tankar om jag byter dom mot mina logiska så e ju dom logiska dom att jag är ung arbetsför å därför får jag snabbt komma. Ska försöka ha det i mina tankar så får vi se vad som ska göras imorron. Ha d bäst mina vänner å Therese, Linda och Nettan tack för era fina kommentarer i min blogg. Att ord kan pigga upp så bra. Kram på er

Hmm!!!

Idag var jag upp på arbetsförmedlingen ( ni som känner mig vet min skräck), men döm om min förvåning om det gick bra eller??? Han va hur trevlig som helst, hade inte räknat med det så man blev nog lite spak. Han sa att oroa dig inte Anna jag ska inte skicka dig till Kiruna, vi ska matcha ut jobb som passar dig. Alltså va detta sant eller???

Jag ska berätta nåt sjukt, inatt drömde jag en mardröm pga att jag va så nervös inför idag..Jag minns inte själva drömmen annat än att det va otäckt. I drömmen skulle jag kväva mitt skrik med att bita mig i armen. Vaknade till och tyckte att de gjorde då ont, men somna snabbt om..imorse när jag kom upp hade jag ett stort bitmärke på min underarm, jag hade inte drömt att jag bitit mig utan jag hade verkligen gjort det..jag har aldrig vart med om det tidigare nån av er som råkat ut för det??

Nåja det e väl alla hjärnspöken som gör sig påmind, men det sjuka e att jag va inte ett dugg nervös av att sitta där å prata det flöt på riktigt bra så varför ska man oroas så långt före å förpesta för både man, barn och även katterna...nåt jag får arbeta kognitivt med. Får ta fram det jag lärde mig under det året jag gick på strömsborg tills jag vågar ringa dit igen å boka tid.

Nu e det Falun som gäller på fredag så, å det e inte lika nervöst. Jag va där på balansundersökning i januari och den undersökningen tog nästan 3 tim å det gick bra.
Som jag sagt tidigare så har jag fått konstaterat tinnitus och maniérssjukdom, så det kommer bli hörapparat e nöjd med det..maniérs hade jag gärna klarat mig undan då den får kristallerna i örat att rubbas å man blir yr (karusellyrsel) och kräks å ett anfall kan bara pang slå till å sitta i från 5 min till flera timmar..ska testa några special flingor som driver ut vätska från innerörat å se om det hjälper..fast peppar peppar har jag inte haft ett anfall på snart 8 mån..återkommer om falun senare..

Påtal om svek så såg jag nån på arbetsförmedlingen idag som städar där som jag tyvärr inte ger 5 öre för då hon sårat min vän. Det värsta va att *apan* hälsa på mig som om inget hänt..e folk galna eller..jag vände mig bort och gav henne en blick som tala om att mig kommer du inte nära..tänker på min vän du vet vem du e, som har det så svårt med mycket å ska behöva ta skit från sina såkallade svärföräldrar, nej dax för en spark i rövven på många har lust att skriva en *harkel* fin ramsa här men anser att det inte passar sig för nån att läsa de ord jag skulle vilja skriva om dessa människor, att dom inte kan vakna upp å inse att det e barn med i bilden också, jag menar vad har tjejerna gjort för att förtjäna det här INGET, nej väx upp å inse att för att få respekt så måste man förtjäna den, det e inget man bara kan kräva..All respekt till min vän för din strävan kramis...

Nu mina vänner ska jag bara njuta av kvällen att jag faktiskt har klarat ett möte Jippi JIIIIIIIPPPIIIII
Carpe Diem

Hatar att vara sjuk!!!!

Fasen vad jag hatar att vara sjuk, e det inte den jävla ångesten som suger musten ur mig så e det förkylning. Pang så e man däckad liksom, kan knappt prata så hes e jag. Ett steg känns som 1000 steg. Men det lär väl gå över, å jag e ju sällan förkyld , faktiskt så hostar jag nästan aldrig nu sen jag slutade röka för snart 3 år sedan. Vad åren går fort bara susar iväg.

Skriver som en kratta ser jag men huvudet e liksom inte med riktigt.

E lite nervös inför möten jag ska ha i veckan, jag menar hur roligt e det att gå upp på arbetsförmedlingen där dom ser en som en *skurk* för att man inte fått jobba tillräckligt. Som om det e mitt fel att kommunen sparar.
Sen ska jag till Falun igen på fredag får se om det ska testas ut en hörapparat, ska bli skönt att få en sådan faktiskt. Det är fasen ett handikapp att inte kunna höra. Jag får be barnen skrika ibland för att jag ska höra (så illa e de) å hur kul e det?? Inte kul alls.
Nåja de ska bli kul att se hur det blir om man får en ny värld haha.
Usch vill inte ha möten de e jobbigt..ni kanske tycker att jag e fjantig men för mig e det så *stort* att komma iväg på sånt här...Jag klarar liksom inte ens av att gå på barnens klassamtal osv längre heller de e jobbigt. Saknar att kunna gå på avslutningar och skolfester å få se barnen uppträda..blir ju liksom inte desamma med videokamera..

Brukar få dåligt samvete över det och jag får för mig att barnen kommer hata mig när de blir äldre för att jag inte va med på alla sånna saker.
Jag fixar liksom inte att vara bland massa människor det blir för stressande och jag vill inte skämma ut varken mig sj eller barnen..(låter som en dålig ursäkt) men det e just så jag tänker...att tänk om jag blir yr får ett anfall vad pinsamt folk skulle fundera vad jag håller på med..har bestämt mig för att ringa Strömsborg igen känner att jag måste få hjälp ur detta helvete det funkar liksom inte att sitta i sitt hus dag efter dag.. jag vill bara ut komma ut å gå som då inann jag blev sjuk va ute jämt, cykla gick njöt av att vara ute..vill ha det tbx SKA ha det tbx..va som dagmammorna sa när barnen va små Anna du går jämt med barnen på din cykel att du orkar varje dag med samma slit..men det va inget slit va skönt att röra på sig...visst dagar det regna kanske inte va så kul man kom dyngsur till jobbet men visst det gjorde inget va ju skönt att vara ute...nåja jag kommer kanske få tbx mitt liv det hoppas jag ialf...ha det bra nu mina vänner nu orkar jag inte skriva mer..
Jeanette du vet att jag tänker på dig jag imponeras över dig ska du veta. Du e stark gumman du fixar det här. Jag vet att du har det svårt vännen jag vet att dina dagar e långa av smärta jag vet att du lider i din ensamhet vi e lika du å jag man visar inte utåt att ens inre e i uppror men tillsammans gumman så fixar vi det här ..en speciell kram till dig Nettan

Läslusten!!!!

Idag har det vart lite mer energi ialf, fått städat lite å tvättat. Mickis e hemma å sjuk hon ser ut i halsen som ett vilt raseri i peking..knölar å alldeles röd å svälld. Man hoppas på snabb återhämtning sj har jag frysit ikväll så la mig för att börja läsa en bok..och det blev ju som det brukar bli när jag ska läsa...läser tills den e utläst..jag älskar att läsa romaner lever mig in i romantiken och för mig e att läsa en bok som att se en bra film får alla bilder upploppat i huvudet..så nu har man ju huvudvärk ist då haha, nåja det va det värt ..skönt att få drömma sig bort ett tag..

Idag har jag haft lite känning av ångesten blev orolig och nervös..men då tänkte jag i huvudet att det e bara hjärnspöken å jag andades lugnt så blev d bättre efter ett tag...måste ringa strömsborg känner jag...Therese har rätt man ska ringa i tid...

Jag tänker på dig Nettan hur det gått för dig idag, jag håller tummarna för dig. en stor kramis till dig gumman. Du e tapper å kämpar så hårt trots så slit och värk..du e en förebild för många av oss att aldrig ge upp...kampen e vår tillsammans e vi starka..

Kram på er vänner nu orkar mitt hövve inte mer...

Ont i benet!!!

Glömde tala om för er att jag ramlade idag haha, vi va upp tidigt i morse för att åka till ishallen i Skogsbo. Henke skulle åka skridskor, vi kom dit å som tur va så va det ju bara vi å max 4 personer till där. Jag skulle kliva över bänken för att sätta mig ner och pang så låg jag som en jälla köttbulle på marken. Henrik skratta å säger - mamma, de såg ut som om du höll i dig för livet. Jag blåhöll mig i rinken men inte tusan hjälpte de, ramlade ändå å skrapa upp knä. Hade god lust att dra en ramsa av mindre värdiga ord kan jag lova. Men knep igen då det va andra människor där. Nåja ont gjorde det som tusan och det va bara att välja på att gråta eller skratta så jag valde att skratta bort det ist. Men ont gör d nu ialf.

Jag har pratat med Nettan i luren 1 och 1/2 tim, hon läggs in i Uppsala i morron å blir där en vecka. Hon e så nervös över d, stackarn jag tycker så synd om henne, jag menar som om inte värken å ångesten sliter i henne. Jag tycker inte hon ska behöva vara nervös inför det här. Jag ska hålla tummarna stenhårt för henne hela veckan. Stora kramen till dig Nettan.

Ad astra per aspera Nettan mot stjärnorna genom svårigheter (tror det va så eller tvärtom)

Usch jag borde diska å fixa här men har ingen ork alls för det, helt slut mentalt. Ångesten tar enormt på krafterna. Helt sjukt egentligen men när den släpper så kommer den enorma tröttheten..nåja det finns en Gud och han hjälper oss säkert genom detta.

Jag vill gärna tro att vi får inte mer än vi klarar av att bära..
Kram på er mina vänner.

Livets olika öden!!

Idag vaknar man till vitt, vitt och än mer vitt. Massa snö har vi fått under natten, skotta å se glad ut för att ens kunna köra ut med bilen. Jag va trött imorse, ville inte alls kliva ur sängen. Vi hade besök igår, ett besök jag varit så nervös över. Min barndomskamrat från Strängnäs kom på besök, vi har inte setts på ca. 15 år och igår va de då dax. Blev tårögd när hon kom och hon va lika rörd som jag kände mig. Så skönt de va att få krama om henne. Hon har haft det svårt min vän, misshandlad av sin man i 12 år, kan ni fatta 12 jävla år. Hon sa sj att man e så dum att man inte kan ta sig ur tidigare. Jag sa till henne att det viktiga e ju att hon lyckats med det nu och att hon ska se framåt. De saker hon berätta fick mig att rysa inombords, att han även gett sig på deras gemensamma son fick mig att, ja helt ärligt skulle fanskapet stå här framför mig fick jag väl sitta för mord. Så fegt att ge sig på barn, hennes son e lika gammal som min Henrik 10 år. Usch kan inte tänka på det mår så dåligt av det. Hur som helst så kommer dom upp till oss den 19 feb. å stannar hela helgen., såå roligt det ska bli. Hon frågade så mycket över Jeanette och Angelika, och jag berätta att söta Jeanette har det svårt hon med, med ständig värk och svår ångest. Man blir så lessen när man tänker på vilka öden vi fick, jag menar vi som lekte livet när vi var unga och sen blir det så här. Det gör ont i mig att veta att så många mår dåligt. Men jag ska be för oss alla om en bättre framtid. Man oroas över så mycket. Har haft ångest rejält den natt som va, uscha mig va ju ett tag sen jag hade en riktig attack så hann bli ganska skrämd av det. Även om jag vet att det inte e farligt så e de svårt att få hjärnan att förstå de, den krisar direkt och skriker VARNING..nåja får väl hoppas att det blir bra nån gång, jag vill ju trots allt bara ha tbx. mitt liv så som det va. Att kunna våga ut å gå när jag vill och kunna gå å shoppa. Får nog ringa Strömsborg igen tror jag så jag kommer igång igen, vill aldrig mer hamna där jag va för lite mer än 2 år sedan.. Nej, nu e de dax att åka till Norberg å uppvakta en stolt och gullig 7
- åring. Det är roligt att skriva, fast jag svänger nog om lite snabbt i meningarna har så mycket jag vill skriva om men det kommer mer vartefter...ha tålamod att jag e ny inom det här med blogg. Ha en toppen dag alla..Kram

Det va så här det började för ca 2 år tillbaka!!!!!!


Jag står i duschen, känner av den oro i kroppen som funnits där ett tag nu. Allt snurrar, känner yrseln sliter tag i mig. Jag blir så rädd, rusar till soffan och kastar mig ner i den. Oron varför finns den där hela tiden så stark så skärande i hela mig. Jag börjar gråta, blir rädd, riktigt rädd. Vad är fel, varför mår jag så här? varför faller allt? Varför snurrar allt, yrseln är outhärdlig, jag blir så rädd att jag börjar må illa. Det känns som om jag skulle stå här öga mot öga med en elak björn. Men där finns inget, absolut inget att bli rädd för. Ändå är jag skräckslagen.
Jag blir rädd av den oro som finns i mig, långt inom mig. Den är svår att beskriva, jag kan inte sitta still då det kryper i mig. Jag måste hela tiden upp och röra på mig för oron är så djupt inne i mig, jag hittar ingen väg ut för den.
Jag förstår inte vad som sker, blir rädd igen och bara gråter. Rädslan att vara själv är så stark att det måste finnas någon vid min sida hela tiden. Jag Anna 32 år är livrädd för vad vet jag inte ens själv. Hur kan en 2 barnsmamma som studerar och har vänner omkring sig en man som finns vid min sida, hur kan jag bara tappa fotfästet och förlora all kontroll över mina tankar.Jag tror att jag ska dö att nu Anna är din tid kommen. Men jag vill inte dö jag vill leva vara jag.Vad är det då som sker, vad är det som händer?
Ångest är vad som drabbat mig. Ångest kan man må så dåligt av ångest? ja det kan man, känslan att vilja dö tränger djupare in i mitt tänkande, men rädslan för döden hindrar mig från att ta det steget. Jag blir rädd för allt och då menar jag allt. Klarar inte av att gå på toaletten, duscha, laga mat ja allt det som vi alla tar för givet va en stor kamp för mig att återfå kontroll över. Man känner sig som en stroke patient som tappat all förmåga att klara av saker själv. Jag blir instängd i mig själv, hjärnan stänger av slutar att fungera. *jag fick veta att hjärnan gör det för att skydda.
Jag blir liggandes i soffan (svettig skinnsoffa med 28 grader varmt ute) . Jag vågar inte gå ur soffan eller ens resa mig för att sitta upp, allt bara snurrar i huvudet och yrseln är så otäck. Känslan att jag ska dö hänger över mig hela tiden, vågar knappt gå på toaletten, håller mig 12-13 timmar för att tvinga mig upp och gå på toa då det känns som jag ska sprängas. Gå ut till mitt kök det vågar jag inte heller å gode Gud så det smärtar när jag tänker tillbaka på det som en gång blev min undergång. Ibland funderar jag om det vore bättre för alla om jag dog. Men jag vet att den enda det skulle underlätta för är mig själv. Och egoist vill jag inte vara, vill inte göra det mot mina barn. Jag undrar så när detta helvete ska sluta. Känns som att det kommer ta en evighet innan jag blir så pass att jag kan ta steget ut ur min glasbubbla. Blir nedstämd när jag tänker på det. Vill bara finna en väg ut ur mitt eget helvete.

Jaha

Nu ska det börjas blogga...å herregud tänker ni nog, tänker så själv ska ni veta..men det ska bli roligt att testa..nåja vi får väl se vart det kommer att leda.

Känns som det kommer att bli roligt och ni får ha överinseende med att jag e nybörjare..Nej nu ska jag kika runt här å se om jag kan få nån ordning på d hela..ha de bra alla glada