Samtalsterapi på telefon!!!

Mindes ett telesamtal med min syster för nån dag sedan. Hon e helt underbar den människan hon har vart så svårt sjuk att vi alla trodde att vi skulle mista henne...å ändå så finns hon där för oss alla hela tiden...önska jag hade hennes styrka...vi kom in på att prata om våran bror som avled för snart 2år sedan....det va jobbigt för hon börja gråta och snart satt vi båda i varsin ände å bara grät...vi skoja å sa att de va gråttele terapi *L*...Jag tänker ofta på min lilla goa mamma som fick uppleva att begrava sin äldste son...Hon e också stark men det syns att det har släckts ett ljus i hennes ögon. En låga e släckt å kan aldrig tändas igen...
Man ser att hon åldrats snabbt under den här tiden å det e väl inte så konstigt att det blir så...Jag menar man blir inte yngre av att bära en stor sorg...Det är så ofta vi tar varann för givet å tänker att jag hinner sen...Jag minns min brors sista samtal med mig...han sa: Jag ringer sen Anna ska sova en stund och kolla hockey så ringer jag sen...Tyvärr så blev det inget mer samtal han somna in å togs ifrån oss å vi ..Jag kan lova vi fattade inget det va som om tiden stanna upp som om man e med i en dålig B-film..men tyvärr så va det verkligheten å ingen film där man kan redigera ett lyckligt slut...Att förlora min bror va en stor förlust för mig då jag alltid sett han som en faders figur..min pappa dog när jag va 5 år ...(usch känns som man bara har död å elände i släkten...men så e det inte det finns mycket värme å roligheter också)..Jag vet att jag vart arg riktigt arg många ggr å skällt för att dom måste lämna mig kvar....Jag kommer alltid minnas min bror med mycket kärlek å värme för han va sån han satte spår hos människor med sin vänlighet...Jag e stolt över att han va min bror å det kan ingen ta av mig ingen...