Idag vaknar man till vitt, vitt och än mer vitt. Massa snö har vi fått under natten, skotta å se glad ut för att ens kunna köra ut med bilen. Jag va trött imorse, ville inte alls kliva ur sängen. Vi hade besök igår, ett besök jag varit så nervös över. Min barndomskamrat från Strängnäs kom på besök, vi har inte setts på ca. 15 år och igår va de då dax. Blev tårögd när hon kom och hon va lika rörd som jag kände mig. Så skönt de va att få krama om henne. Hon har haft det svårt min vän, misshandlad av sin man i 12 år, kan ni fatta 12 jävla år. Hon sa sj att man e så dum att man inte kan ta sig ur tidigare. Jag sa till henne att det viktiga e ju att hon lyckats med det nu och att hon ska se framåt. De saker hon berätta fick mig att rysa inombords, att han även gett sig på deras gemensamma son fick mig att, ja helt ärligt skulle fanskapet stå här framför mig fick jag väl sitta för mord. Så fegt att ge sig på barn, hennes son e lika gammal som min Henrik 10 år. Usch kan inte tänka på det mår så dåligt av det. Hur som helst så kommer dom upp till oss den 19 feb. å stannar hela helgen., såå roligt det ska bli. Hon frågade så mycket över Jeanette och Angelika, och jag berätta att söta Jeanette har det svårt hon med, med ständig värk och svår ångest. Man blir så lessen när man tänker på vilka öden vi fick, jag menar vi som lekte livet när vi var unga och sen blir det så här. Det gör ont i mig att veta att så många mår dåligt. Men jag ska be för oss alla om en bättre framtid. Man oroas över så mycket. Har haft ångest rejält den natt som va, uscha mig va ju ett tag sen jag hade en riktig attack så hann bli ganska skrämd av det. Även om jag vet att det inte e farligt så e de svårt att få hjärnan att förstå de, den krisar direkt och skriker VARNING..nåja får väl hoppas att det blir bra nån gång, jag vill ju trots allt bara ha tbx. mitt liv så som det va. Att kunna våga ut å gå när jag vill och kunna gå å shoppa. Får nog ringa Strömsborg igen tror jag så jag kommer igång igen, vill aldrig mer hamna där jag va för lite mer än 2 år sedan.. Nej, nu e de dax att åka till Norberg å uppvakta en stolt och gullig 7
- åring. Det är roligt att skriva, fast jag svänger nog om lite snabbt i meningarna har så mycket jag vill skriva om men det kommer mer vartefter...ha tålamod att jag e ny inom det här med blogg. Ha en toppen dag alla..Kram
söndagen den 8:e februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen. Hoppas att ångesten gett med sig och att du ringer Strömsborg- Viktigt, viktigt *pekfinger* ;-) Vet ju hur jävla tungt det kan vara. Kram
SvaraRaderaJag vet att jag måste ta mig i kragen, fast det e svårt när det inte finns nån krage att ta i :(. tack för dina värmande ord Therese kram
SvaraRaderaJa tänk vilka öden det blev av Avestas festparybrudar! Då var vi ute fast vi hade feber...hihih
SvaraRaderaDu ska ringa ner till strömsborg i veckan så du får en tid. Du vet att det hjälper att prata, prata...
Ta vara på dig lilla du <3 Stora kramar från Nettan