måndagen den 8:e mars 2010

Ingen aning!!!!

Nu va det länge sen jag skrev, inte haft varken ork eller lust egentligen.
Ibland blir det så, man tappar stinget eller förmågan att få ner sina tankar och känslor i ord.
Det har vart en jobbig och turbulent tid, det får ju liksom aldrig vara lugnt.
Jag ska vara helt ärlig å tala om att jag mått skit rent ut sagt förjävla illa.
Det är inte bara ångesten som är jobbig det som är värst är att M blir retad av vissa än.
Hon har skurit sig sj i armen, cuttat sig som dom säger. Jag fick veta av en fin vän vad M skrivit i sin Bdb och det var inga trevliga saker. M skriver att hon vill ta livet av sig att hon inte orkar leva, att hon inte är värd att få leva utan att hon borde ställa sig framför tåget.
När jag läste detta så tror jag fan att jag höll på att brista mitt itu helt, det va som att nån drog undan mattan man står på å man faller.
jag hade ett djupt samtal med M den natten, vi pratade å grät å pratade igen, hon tömde sig på alla sina känslor och jag vet att hon behövde det.
Jag fick fram vad orsaken va att hon mått så dåligt och just velat dö, det va en tjej i hennes bekantskapskrets som ljugit om att hon tjejen alltså blivit våldtagen och detta har hon tryckt i M å hon skulle inte få säga något. Jag vet att den här tjejen inte blivit våldtagen då hon dragit tillbaks anmälan å jag känner han som va anklagad för det, alltså det va en ren å skär lögn.
Jag är så arg på denna tjej som trycker i M detta jag menar M har inte ens haft sex än å blir fortfarande generad över ämnet. Att vara 13 år å höra om detta som hon inte skulle få berätta för någon blev för stort å för tungt för M att bära.
Fattar inte att M orkar fast tänk om hon inte gör det, jag är ständigt rädd för att få ett samtal att nåt hemskt har hänt, kurator e inkopplad men jag är rädd att det inte ska räcka till. Ringer jag M å hon inte svarar får jag en klump i magen å tror genast det värsta.
Jag ber Gud varje natt att han måste vara vid M sida hela tiden.
Må Gud aldrig straffa mig så hårt att han tar min finaste ifrån mig.
Jag älskar mina barn mer än livet själv, jag lever för mina barn dom är mitt absoluta allt. Ja jag kan säga att mina barn är mitt liv.
Kram på er alla vänner så hörs vi snart igen.
Vi får alla kämpa på för trots allt så är inte den sista dåren född än!!!!

3 kommentarer:

  1. Anna, vad ska jag skriva...om det inte blir bättre så ta hjälp utifrån, det finns bra personal och människor som jobbar med ungdomar. Det var jobbigt att vara tonåring på "våran" tid men det är tio gånger värre idag!
    Hoppas verkligen att hon mår bättre snart. Du verkar vara en underbar mamma som bryr sig om dina barn. Kram

    SvaraRadera
  2. Det kommer att ordna sig för M, det är jag säker på. Får se om kuratorn kan få hennes självkänsla att växa, annars säger jag som Therese: det finns bra personal som är specialister på ungdomar. Jättebra att du har så bra kommunikation med M så hon vågade berätta hur det ligger till. Kram

    SvaraRadera
  3. Besök min blogg :D Hoppas du gillar den.

    SvaraRadera